Sitter hemma och kurerar mig. Jag hatar att vara dålig. För jag får så enormt långtråkigt efter bara ett par timmar i sängen. Det kittlar i benen och jag får panik för jag måste göra något. Vad som helst. Men sedan ids jag inte ändå för jag blir så trött. Dilemma.
Nu dricker jag strakt kaffe, tänker på all mat jag skulle vilja laga och peppar på att vara på benen i morgon. Det blir ju inte bättre av att solen skiner ute också. Det känns sådär höstmysigt så att man helst av allt skulle vilja ta en eftermiddagsfika med en god vän. Eller ta sig upp till Sommarbo och gå längs stranden och andas in hösten som står och stampar.
Oj, oj, oj.
Jag sitter här i pyjamas och gäspar. Lördagsmornar är något alldeles visst. Jag har druckit nymalt kaffe och slukat en stor tallrik med kantarellomelett. Det om något är lyxigt så det svänger om det.
Jag har lovat mig själv att äta minst ett ton kantareller nu när de finns att få tag på nere på torget. Ja och i skogen förstås. Men det är knivigare, även om jag mer än gärna skulle gå ut på en tur iklädd stora gummistövlar och med korgen över armen.
Kantarellerna som hamnade i omeletten blev över sen igår. Vi bytte fiskfredag mot köttfredag och det blev alldeles underbart. Oxfilé med ugnsbakad potatis och grönmögelostkantareller. Receptet på kantarellerna knep jag från Elle Mat & vin - en tidning som annars mest bjuder på fina bilder men recept som inte tilltalar mig. Men detta var en höjdare. Jag kan nog äta det direkt ur pannan.
Grönmögelostkantareller (tillbehör till 4 port)
- ca 200 gram kantareller
- 3 scharlottenlökar
- 1 dl grädde
- 1/2 dl vatten
- 100 gram grönmögelost
- Salt och peppar
- Smör
Borsta av kantarellerna och stek i en klick smör i en panna tills vattnet dunstat borta. Finhacka löken och rör i pannan. Låt svampen bli fint gyllene och löken bli mjuk. Peppra och salta. Häll på grädde och vatten och låt koka ihop på medelhögvärme i ca 10-15 minuter under lock. Häll på mer vatten om det behövs.
Smula till sist i osten och låt det puttra ytterligare några minuter innan du serverar.
Nu är det så här. I oktober åker jag med mitt jobb till London i tre dagar. Frågan lyder: Var ska vi äta?
Jag vill ha massor av tips på mysiga, häftiga, übergoda och roliga ställen att käka på. Allt är välkommet. Gärna små krypin som man kanske missar om man inte vet om dem. Överös mig!
Har jag förresten sagt att jag har en ny kompis i köket. En fin pressokanna som jag plockar fram till mina helgfrukostar och till lördagseftermiddagsfikat. Något större än vad jag hade tänkt mig men det fungerar fint ändå.
Och så mysigt det är!
Ibland är det så sjukt tråkigt att komma på en matsedel för veckan. För ibland vill man bara att den ska komma på sig själv. Men det händer sällan. Enormt sällan.
Igår blev det i alla fall denna tonfiskpasta, som faktiskt resulterade i en vardagshit! Det såg inte så mycket ut för världen men det blev kanongott med lite riven cheddar över (parmesanen var slut). Bra söndagskväll och en finfin matlåda till idag.
Ps. Tina på Pickipicki skrev ”Sanna är kung på att fota mat, så enkelt är det.” när hon tipsade om matbloggar igår. Det blev jag så hemskt glad för, tack! Dagens bild är dock inte kungligt fotograferad. Men man får ha sina svackor, särskilt när man är hutlöst hungrig och mest av allt bara vill äta upp det som är i pannan…
Tonfiskpasta (4 port)
- Spaghetti för 4 port
- 2 rödlökar
- 2 vitlöksklyftor
- 2 msk tomatpuré
- 500 gram krossade tomater med basilikasmak
- 1 dl vatten
- 1 grönsaksbuljongtärning
- 1 citron
- 2 burkar tonfisk i vatten
- Salt och peppar
Koka pastan enligt förpackningen. Grovhacka rödlök och finhacka vitlök. Fräs ett par minuter i olja. Tillsätt tomatpurén i pannan och låt fräsa med någon minut till. Rör därefter i de krossade tomaterna, vatten och buljongtärning. Låt småputtra i 5 minuter.
Pressa citronen och häll över saften i pannan. Låt puttra några minuter till. Smaksätt med salt och peppar och rör i tonfisken. Låt tonfisken bli varm och servera sedan med den nykokta pastan. Toppa också gärna med riven parmesan.
