I går packade vi väskorna och åkte till skogs. Hem till min familj i ett grönskande Fridhem där rabarbern hade skjutit i höjden. Efter kaffet tog vi på oss stövlarna och gav oss ut för att skära loss lite från busken. Om man säger rabarberbuske eller inte det vet jag inte, men där fanns mycket att ta av i vilket fall.
Vi hade åkt hem, inte bara för den goda rabarbern, utan för att vi också skulle fira världens finaste mamma.
Lördagskvällen skulle bjuda på grill på altanen och till efterrätt ville vi baka paj. Så det vispades och blandades i köket. Alla hjälpte till.
Sen gick vi ut på en kortpromenad i solen, mamma och jag. Fåglarna hade flyttat in i holken som spikats upp i det gamla äppelträdet.
När vi kom hem släpptes hundarna ut så att de fick busa på gräsmattan. Och inget regn fanns i syne trots negativa väderprognoser.
Grillen sattes på och Sven gjorde potatissallad som hette duga. Bättre kan det liksom inte bli.
Sen satt vi ett bra tag i skenet av kvällssolen. Åt, drack och tjötade som vi alltid gör. Så länge man får sitta just länge utan stress.
Och ja hur gick det med den där pajen? Ja det glömdes såklart kvar lite för länge i ugnen av min kära pappa. Det kunde vi ju tro. Men det var inget fel på smaken, även och jordubbarna och rabarbern blivit lite väl mjuka och det mer började likna chokladkaka av utseendet att döma.
Så det blev kvällsfika som hette duga fram till att vi en efter en somnade i soffan.
Och innan vi begav oss hem idag firades mamma såklart en hel del med fin söndagsbrunch. Äggröra, bacon, goda mackor, sill och melon satt fint runt halv tio. Och då kurrade våra magar rejält för vi är inte duktiga på sen frukost i min familj.
Än en gång en stor kram till bästa mamman i världen. Lotta potta!
Mina läppar är helt svidigia och kinderna lite extra fräkniga. Idag har jag inte suttit på kontoret och häckat utan varit en heldag nere i Båstad under blå himmel istället. Jag och Eva har varit på fotokurs hos Mette Ottosson på grönskande ängar med bräkande får i bakgrunden. Väldigt skönt att få komma ut i friska luften, lära mig mer om porträttfoto och framförallt få tips kring ljus. Att fånga ljuset och använda det på bästa sätt. Verkligen skitkul och lärorikt. 444 bilder har kollats igenom och nu ska de få en vända i Lightroom.
Så idag har det krälats runt bland tusenskönor och surrande humlor. Nu är jag trött och mätt. Dock inte på den goda vegetariska pizzan som du ser nedan. Den tryckte vi glatt i oss igår. En fullpoängare! Men nästa gång gör vi egen pizzadeg, då detta för en gång skull var en mix. Jag vet, lat som få då pizzadeg är så enkelt att slänga i hop. Auberginen blev så salt och fin och mozzarella är bland det bästa som finns.
Vegetarisk pizza (1 pizza)
- Pizzadeg för en pizza (du har säkert en favorit, annars googla!)
- 250 gram krossade tomater
- 1 msk tomatpuré
- 1 tsk basilika
- 1-2 tsk oregano
- 1 liten aubergine
- 1 röd paprika
- 1 rödlök
- En näve svarta oliver
- 1 paket mozzarella
- Salt och peppar
Sätt ugnen på 225 grader. Kavla ut din färdiga pizzadeg på ett bakplåtspapper och lägg på en ugnsplåt. Blanda krossade tomater, tomatpuré, basilika samt salt och peppar till en tomatsås. Bred ut på pizzadegen.
Skiva auberginer ganska så tunt och fräs ett par minuter på varje sida i oljad panna. Salta under tiden du fräser. Skiva rödlök och paprika samt grovhacka oliverna (eller ha dem hela). Riv över mozzarella över pizzan samt lägg på paprika, rödlök, aubergineskivorna och oliverna. Sprinkla sist över oregano. Låt gräddas i mitten av ugnen i 10-15 min. Servera med en sallad.
Måndag igen. Efter en minst sagt kort helg. Men jag är på G och för en gång skull i kapp med livet och jobbet känns det som. Det firar vi ikväll med ett stycke fläskkarré och de allra sista Lost-avsnitten för evigt. Fina grejer.
Igår var det också fina grejer efter det att jag återhämtat mig från lördagens föreläsning och migränattacken som följde under söndagsförmiddagen. Sven och jag hade noll lust att planera veckans matsedel, men kände inte för att småhandla under ännu en vecka. Så sagt och gjort. Vi knep ICA.se’s ”Billiga veckan”-matsedel med tillhörande inköpslista rakt av och gick och storhandlade. Fort, kvickt och lätt.
Middagen fick bli en pastagratäng med tonfisk och färskost vilket blev otippat lyckat även om den inte var så fager att titta på. När man är hungrig så orkar man inte fördela ut färskosten med fingertoppskänsla utan jag bara smackade på allt med en sked och nästan kastade in formen i ugnen. En hungrig Sanna är ingen bra Sanna. Men gott blev det och perfekt som lunchlåda.
Pastagratäng med tonfisk och färskost (4 port)
- 250 g pasta, gärna farfalle eller pasta penne
- 1 stor broccolibukett
- 1 röd paprika
- 1 burk krossade tomater (ca 400 g)
- 1 ask färskost med vitlök och örter (125 g)
- 2 dl crème fraiche
- 1 msk torkad basilika
- 1 burk avrunnen tonfisk i olja
- Salt och peppar
Sätt ugnen på 225 grader. Koka pastan enligt anvisningarna och häll sedan av vattnet. Skär av stammen på broccolin och dela i små buketter. Koka i vatten tills de mjuknar. Kärna ur och tärna paprikan. Lägg lite olja i en panna och fräs paprikan ett par minuter. Låt de krossade tomaterna rinna av i ett durkslag och häll av oljan från tonfisken.
Blanda pasta, broccoli, paprika, krossade tomater och tonfisk i en skål. Smaka av med salt och peppar. Smöra en ugnssäker form och fördela pastablandningen i den. Blanda färskost med crème fraiche och torkad basilika och bred över gratängen. Låt gratinera i ugnen i ca 10-15 minuter.
Hej på er. Som vanligt går dagarna i rasande fart. Dimmiga dagar dessutom. Medan jag läst på sjuttioelva andra bloggar om kvällsdopp och glass i solen så har det varit allt annat än försommarväder i Jönköping.
Dimman har kommit och gått och regnet det har smattrat livligt på taken under eftermiddagarna. Mysväder som heter duga men jag har varit lite sugen på soliga kvällar vill jag lova.
Jag har dessutom varit lite upptagen i skallen inför min debut som föreläsare. En händelse som gick av stapeln i går eftermiddag på Scandinavian Photo i Bankeryd. Mycket folk och det gick faktiskt över förväntan. En liten sten som ramlar från axlarna och ni vet ju hur den känslan är – Fantastisk! Och dessutom hade vi dagen till ära fått vackert väder.
Så för för att fira traskade jag och Sven ner till Piren på kvällen. Satte oss på Fiskekrogen och sög upp de sista solstrålarna.
Alla var glada och restaurangerna var fyllda. En sådan fin känsla och försmak av sommar och semester.
Jag drack rosé (första gången utomhus i år!) och beställde in röding med potatis. Fint som snus.
Sven fick in en stor fisk- och skaldjurstallrik som hette duga.
Och jag, jag var så glad! För äntligen var det helg!
Vi satte oss vid vattnet och åt glass i stora lass till efterrätt.
Och blickade ut över hamnen och Vättern som låg spegelblank.
Sen sjönk solen och så även mina ögonlock. Så vi traskade hem och nästan somnade i soffa. En fin dag.
Jag kan få ett sådant sug efter Isterband, eller Isterbandy som jag kallade det när jag var liten. Det är otroligt gott. Lite syrligt sådär och givetvis så ska den vara stoppad med lök och hackad ättiksgurka. Precis som jag åt den hemma i köket för många år sedan då den var mamma- och pappalagad.
Idag fick jag fixa det till mig själv här i min ensamhet. Lite comfort food när Sven är utflugen för natten. Jag myser runt i hans T-shirt (jag vet att du gillar när jag har dina kläder älskling) och kliar mig i pollenattackerade ögon. Och nu ska jag spela The Whispered World tills jag somnar. Trevlig kväll på er.
Fyllda Isterband (4 pers)
- 4 Isterband av den bästa
- 1 hackad gul lök
- ca 1 dl hacka ättiksgurka
- 3-4 dl grädde
Sätt ugnen på 200 grader. Skär en skåra längs med varje Isterband och fyll med hackad lök och ättiksgurka. Salt och peppra en aning. Lägg i en ugnssäker form och häll grädde på och runt om korvarna.
Låt stå i ugnen i ca 15 minuter, till det gottat ihop sig riktigt ordentligt helt enkelt! Servera med potatis och lingonsylt.
