Jag vaknar upp av solen som skiner in mellan persiennerna. Jag ligger på en hopknycklad filt i soffan med näsan intryckt i kudden. Sven håller på att bli förskyld och snarkar om natten. Då kan jag inte sova. Jag säger ”Jag vakar över dig ifrån soffan” och pussar honom i pannan innan jag tar täcket och lufsar ut mitt i natten med rödvinsfärgade läppar. Jag somnade visst under filmen vi såg i går och glömde borsta tänderna. Inte så fint och inte så läckert.
Men nu är jag vaken. Vaken och en utvald nominerad av juryn i Matbloggspriset 2009 för andra året i rad! Helt underbart och jag blir så lycklig av att några fina människor där ute tycker om det jag gör när jag gör det. Tack ni som tog er tid att skicka in en nominering och tack juryn för att ni tycker Ett lingon smakar bra. Alla 11 bloggar i den slutgiltiga listan är enormt duktiga på olika sätt, alla har de sina särpräglade styrkor och talanger. Jag är glad att vara i deras sällskap.
Så en fin start på dagen trots o-läcker mun och öm sova-på-soffan-axel.
Jag bjuder på en bild på mig från igår på jobbet, där vi hade en riktigt härlig dag och jag fick fina nyheter av mina underbara arbetskamrater. Glad Halloween!
Foto: Fredrik Holm
Hej och hå och lungorna full med frisk luft. Det är så vackert när Munksjön ligger blank och stadens ljus speglar sig på vattenytan. Luften är kripsig och uppfriskande. Bra förhållanden för en promenad med en god vän. Rensa tankar och piggna till. Och sen en Shish Taouk på det samt en liten kopp kaffe. Jag tänder upp värmeljus överallt och myser rejält. Höstkvällar när de är som bäst.
Igår var det också en fin kväll för jag stekte strömming – något jag aldrig gjort förr. Att gå till Saluhallen efter jobbet och få en stor näve strömmingfiléer med hem i en påse sitter ta mig tusan rätt fint i hjärtat. Snabbt och enkelt att tillaga också. Men jag fick vänta en rejäl stund innan Sven kom hem och jag kunde lägga firrarna i pannan. Alldeles för länge för en hungrande kvinna. Grinig som attan och halvt ihjälsvulten. Men jag fick min mat. Och det smakade fint.
Dock så luktade det fisk en bra stund efter. Och inte sådär så man blir hungrig. Utan mer illa. Men det där är väl en smak(doft?)sak.
Stekt strömming (4 port)
- ca 500 gram strömmingfilé
- ca 1-2 dl ströbröd
- Havssalt efter smak
Blanda ströbröd och salt och vänd fisken i detta på båda sidor. Stek i smör i en panna, ca 2-3 minuter på varje sida. Servera med kokt potatis och varför inte romsås.
Om en stund ska jag hänga kameran över axeln och bege mig ner till tågstationen. Födelsedagskalas hos farmor och farfar ute på slätten vid Hornborgasjön. Men först delar jag med mig av ett gott bröd och en skiva ost.
Jag kan inte baka bröd själv. Eller jo jag kan nog, men jag är inget vidare på det. Förutom Hurtbullebrödet som vem som helst kan få till. Så när jag vill lyxa till med lite gott bröd – jag knaprar annars mest knäckebröd på tidiga morgnar – så blir det gärna ett sådant här som någon annan duktig bagare knådat till. Ett surdegasbröd med massa nötter och torkad frukt i. Oslagbart!
Idag när jag hängde över disken på Blåhed ville jag ha ost också. Jag kan få riktiga ostsug i magen. Och idag föll ögonen på en Beemsterost med så fin gyllene färg.
En ost från norra Holland där landskapet för några hundra år sedan var täckt med hav. Idag gör den blåa, mineralrika leran där att gräset växer och frodas riktigt fint. Detta tuggar glada kossor i sig och producerar sedan en underbar mjölk har jag förstått. Beemstermjölk som bland annat glasskungarna Ben & Jerry använder i sina gudomliga glassar som man kan vräka i sig lätt en lördagkväll.
Så idag har jag mumsat bröd med en riktigt krämig ost till förmiddagskaffet. Den nästan smalt i munnen och hade en rund och fin smak. Gillar starkt! Mat för en kung minsann.
På med galoscherna och traska nu iväg till tåget Sanna. Även om höstvinden biter i kinden.
När solen värmer själen vid en skogspromenad är lyckan så stor. Det sägs ju att frisk luft gör en hungrig också. Vad är ditt bästa äta ute i friska luften-recept?
Det börjar bli mörka tider nu. När jag vaknar på morgonen är det nästan becksvart ännu och när jag traskar hem framåt femtiden så börjar det så sakta skymma. Tråkiga tider. Egentligen vill jag krypa i ide och vakna när tussilagon kryper fram vid vägkanterna.
Men det trista mörkret hindrar inte matlagningen. Hungern finns där. Och min fina kamera samsades bra med min blixt när maten skulle förevigas.
Jag var lite nyfiken på min nya kokbok Classic Cooking with Coca Cola och pekade ut ett recept igår kväll när jag låg och bläddra i sängen. En kycklinggryta som kan liknas lite vid Coq a vin (tupp i vin) men där vinet är utbytt mot cola givetvis. Så det blev Coq a Cola även om den inte benämndes så i boken (varför tänkte de inte på det självklara namnet?).
En riktigt god måltid såhär på måndagskvällen fick jag till. Med milda och mjuka smaker samt mör kyckling. Det sitter aldrig fel och nu är magen mätt, glad och tyst. Även Sven gav tummen upp.
Coq a Cola (4 port)
- 4 kycklingfiléer
- Massor av färska champinjoner
- Ett fång salladslök
- 3 vitlöksklyftor
- 4 matskedar vetemjöl
- 5 dl Coca Cola
- 2 dl kycklingbuljong
- Färsk persilja
- 1 lagerblad
- ½ tesked torkad rosmarin
- Salt och peppar
Börja med att dela kycklingfiléerna i mindre bitar och steka lätt gyllenbruna i smörad stekpanna eller gryta med lock. De behöver inte bli genomstekta. Lägg åt sidan.
Skiva champinjoner och stek i ännu en klick smör tills de fått fin färg. Grovhacka salladslöken och finhacka vitlöken. Tillsätt i pannan och låt fräsa med svampen i ett par minuter. Pudra över vetemjöl och rör ihop på medelhög värme. Tillsätt Coca Cola, buljong samt grovhackad persilja efter smak, rosmarin och lagerblad. Låt puttra i några minuter så det tjocknar till. Smaka av med salt och peppar.
Lägg i kycklingen i pannan och låt koka lätt under lock i ca 20-30 minuter, så att kycklingen blir färdig och smakerna har kommit fram. Ta ur lagerbladet och servera med ris eller varför inte hemmagjort potatismos.
