Ni kanske ser att jag gjort om här en aning. Det kliade i fingrarna igår kväll. Så jag röjde loss lite tillsammans med Sven och kanske årets sista glas Rosé. En fin lördagskväll helt enkelt. Lite kodknackande och världens bästa sällskap. Doften av vattenpipa letade sig in genom det öppna fönstret också. Så mysigt.

Men allt är kanske inte på plats än, lite fixande och trixande här och där kvarstår med all säkerhet. Jag känner också att Ett lingon kommer att bli mer än vad det är idag. Bloggen kommer alltid ha sina rötter i mat och kärleken till att fånga mat på ett vackert sätt på bild, men jag vill dela med mig av mer – livets små fina detaljer som inspirerar och gör att magen blir bubblig som sockerdricka. Vi får se vart det för mig, det är det som är så spännande! Men jag lovar mat, kärlek och doften av höstäpplen.

Ett lingon började som ett projekt som var meningen att komma helt utan stress och press och som skulle näras av glädje och kreativitet. Men senare smög sig ändå dessa negativa känslor fram ur snåret. Ett lingon har känts som att gå till ett arbete. Men jag har redan ett arbete – ett helt underbart sådant som jag traskar till varje dag – och nu vill jag återgå till att bloggen ska vara det jag från början avsåg det att vara. Ren lycka och ett ställe för spontanitet. Det känns redan nu bubbligt i magen!

Jag letar mig in i lokalpressen

Till sist kunde jag i går kväll efter en språngmarsch till närmsta pressbyrå konstatera att jag letat mig in i lokaltidningen Jönköpings Posten. Inte fy skam.

Nu ska jag njuta av söndagen. Det vankas visst försenad födelsedagsmiddag ikväll hos en viss Hampus. Och ja visst ja, det glömde jag helt bort. Jag har blivit med analog kamera. En söt Diana Mini som ni ser ovan. Hur detta ska gå återstår att se.