Ville bara dela med mig av måndagsglädje – vackra blommor på köksbordet och god mat att stilla hungern med. Och ikväll väntar jag på Sven när han kommer hem från jobbet. Så annorlunda.
Och jag kom på att det är ju våffeldagen på onsdag! Hade jag haft ett järn i köksskåpen hade jag gjort dessa.
Hej måndag! Dags för nya krafttag i min första vecka som icke-student och mer arbetande kvinna med lite av varje. Det ska ju bli introduktion på ICA plus en massa research för att starta eget med mera. Jag tror det kommer bli ett fortsatt händelserikt och spännande år, och att våren gör intåg och piggar upp gör det ju knappast sämre. Jag är glad.
Igår var det lite födelsedagsfika under eftermiddagen tillsammans med Svens familj. Sven och Erik fick för sig att sätta igång med brödbak och jag satt glatt och tittade på. Ibland fick man höra ”Sanna kan du hjälpa mig?”, ”Sanna du som kan det här…” och ”Du får göra det!” men de klarade det så galant (nästan) själva. Det utlöstes en hel del skrattattacker men det blev ett bra och mycket gott resultat. Ett Tortano-bröd med god fyllning som alla uppskattade. Ett perfekt picknickbröd eller varför inte brunchbröd. Passar titt som tätt skulle jag tro och fyllningen kan man göra varianter på. Vad skulle ni lägga i?
Ingredienser
- 15 gram färsk jäst
- 3 dl ljummet vatten
- 2 msk olivolja
- 1 msk honung
- 1 msk flingsalt
- 2 ½ dl durumvetemjöl
- 4 dl vetemjöl special
- 200 gram mozzarella
- 200 gram prosciutto
- En näve kärnfria svarta oliver
- 1 kruka färsk basilika
Smula ner jästen i en bunke och lös upp med det ljumna vattnet, olivolja, honung och flingsalt. Blanda i durumvetemjölet och vetemjölet – lite i taget – tills det bildar en fin deg. Låt degklumpen jäsa i bunken under en bakduk i 30 minuter.
Klä en ugnsplåt i bakplåtspapper och tryck ut degen på denna med hjälp av fingrarna till en centimetertjock rektangel. Undvik kavel för att bibehålla luftigheten i degen. Skiva mozzarella och mixa detta tillsammans med prosciutto, hela oliver och basilikablad på degen. Rulla ihop degen med fyllningen till en rulle och forma till en krans om ni vill. Låt jäsa ytterligare 30 minuter under bakduken.
Sätt ugnen på 250 grader och grädda brödet i mitten av ugnen i 20-25 minuter. Sänk direkt till 200 grader när brödet ställs in.
Att stå där och blicka ut över den tjocka isen på sjön, känna det tidiga vårsolen värma ryggen och verkligen andas. Att känna doften av multnade löv, varma stenar och frisk sjöbris är så enkelt. Det går så lätt och det är för stunden vad hela livet går ut på. Precis vad jag behövde igår.
Åkte med mamma och pappa upp till stugan för att bara vara och hjälpa till med att måla klart mitt och Svens rum. Väcka stugan till liv och njuta av en riktigt fin dag.
Det är så enkelt när man är där uppe. Allt runt omkring löses upp och man känner sig lätt. Det handlar om att handla efter känslan. Att äta när man är hungrig och vila när man är trött. Att stanna upp och njuta.
Det handlar om att leva lite spartanskt och det är skönt att bara slippa alla datorer, telefoner, prylar och pinaler för en liten stund. Att göra vad man kan med det man har och det blir ju så bra. Sven hade förresten köpt Per Morbergs nyutkomna kokbok i veckan och den var verkligen en inspirationskälla. Jag citerar.
”Det krånglas och överjobbas. ”Abborrsalivsdoftande fjärilvingsflarn från hirsfält.” Det är lätt att raljera (men fan så svårt att få till). Jag uppskattar det höga skolan men klarar bättre en nyfångad smörstekt gös med nyplockade stekta kantareller, färsk potatis, en spänstig dillvippa, en halv citron och ett glas sval chablis. Enkelt och gott!”
Från Morberg – Scenen, livet och konsten att laga mat
Smaka på det. Det är precis så jag känner. Enkelheten. Det goda livet. Frihet. Ja ta mig tusan igår var en av de bästa dagarna på länge. Och jag önskade bara att Sven hade åkt med. Nu längtar jag till fler vår- och sommardagar där uppe. I enkelheten där man känner att man lever utan att nypa sig i armen.
Nej det är ingen vanlig dag för det är Svens födelsedag! Hurra, hurra, hurra! Grattis min älskling och bästa vän i hela vida världen. Jag tycker om dig så mycket och jag hoppas få fira dina födelsedagar ända tills vi blir gamla och skröpliga. Och få fortsätta att bjuda dig på god mat också givetvis.
Kvällens födelsedagsmiddag blev en fläskfilé i ugn som gjordes sällskap av svamp och soltorkad tomat samt en sås som tar smak av gorgonzola. Denna rätt fick vi hemma hos Svens farbror med familj i julas och den är uppe i min tio i topp-lista just nu. Så enormt god och hade min pappa varit här hade han rensat formen på sås utan att blinka. Det är en rätt man sitter och njuter av länge. Helt underbar!
Nu ska mitt fokus återgå till födelsedagsbarnet som tittar fram bakom en filt i soffan. Trevlig kväll gott folk och lova mig att göra detta i helgen.
Ingredienser (4 port)
- 400 gram fläskfilé
- 3 tsk soja
- 1 tsk paprikapulver
- 200 gram färska champinjoner
- 75 gram soltorkade tomater
- 3 dl köttbuljong
- 1 dl vispgrädde
- 2 msk vetemjöl
- ca 25 gram gorgonzola eller ädelost
- Salt och peppar
Sätt ugnen på 225 grader. Skär filén i centimetertjocka skivor och blanda med 2 tsk soja och paprikapulvret. Lägg skivorna i botten på en ugnssäker form.
Skiva champinjonerna och stek i smör i en stekpanna. Salta och peppra. Blanda ner svampen och soltorkad tomat i formen med köttet.
Blanda buljong. grädde, vetemjöl och den sista teskeden med soja i en kastrull. Låt koka upp och smaka av med salt och peppar. Häll såsen över köttet och ställ sedan in formen i ugnen i ca 20 minuter. Ta ut gratängen och strö över smulad gorgonzola. Servera med ris.
Har ni också vår hos er? Det var helt underbart att knyta skorna och bege sig ut i morse på en promenad i den värmande morgonsolen efter ovanstående frukost med Sven. Ja, jag åt inte allt för josen och müslin är Svens.
Idag är en riktigt bra dag, inte bara med tanke på en fin frukost och soligt väder, utan också för att jag kommer göra min sista tenta på väldigt länge (om jag inte skulle åka på en omtenta det vill säga). Sista veckan på högskolan, för nästa vecka smyger jag igång och tränar upp mig på ICA. Både skönt men lite pirrigt att lämna skolvärlden, även om jag fortfarande har kontakt med den tack vare alla mina studerande vänner och att jag förmodligen kommer läsa någon kvällskurs eller liknande till hösten. Kunskap är roligt och det kan man aldrig få nog av. I vilket fall börjar ett nytt kapitel och det firar vi ikväll med lite fest!
Annars så bjöd Sven på middag igår. Ibland är det skönt att slippa knåda geniknölarna för att försöka komma på vad man ska äta. Ibland vill man bara äta helt enkelt. Han svängde ihop en enkel men väldigt god lövbiffspasta med rena och mjuka smaker. En äkta restauranglunch kändes det som. Den fick definitivt tummen upp och jag gillar syltlök starkt.
Ingredienser (4 port)
- 300 gram lövbiff
- 1 gul lök
- 1 dl syltlök
- 1 burk crème fraiche
- 1 msk dijonsenap
- Salt och peppar
- 400 gram farfalle
Koka farfallen enligt förpackning. Strimla lövbiffen och hacka både gul lök och syltlök. Hetta upp olja i en stekpanna och fräs lök och kött tills det har fått färg.
Tillsätt senap och crème fraiche samt smaka av med salt och peppar. Låt puttra på svag värme i 10-15 minuter. Blanda i den nykokta pastan och servera med ett glas rött, förslagsvis Rocca di Montemassi (nr 2523) - ett italienskt vin med inslag av inslag av körsbär, plommon, kakao och kaffe.
