Hej, här ligger man däckad i världens förkylning. Knaprar halstabletter och dricker massa apelsinjos tills det isar i skallen. Det var länge sedan sist jag var så här ynklig men jag hoppas på att repa mig fort som vanligt. Insparken är därmed avbruten för min del vilket lyfter en liten sten från hjärtat. Det har blivit för mycket och hälsan går före det mesta.
Men jag är ändå glad och peppad för det går bra för mig och Ett lingon. Några månader har gått sen starten och redan har jag fått två fina erbjudanden även om de inte gått i lås. I somras fick jag förfrågan om att blogga för TV4 och världsnaturfondens räkning, vilket jag gärna gjort om inte det skett ett litet missöde i kommunikationen på deras sida. Det visade sig att man redan lovat bort det till någon annan vilket var tråkigt. Det hade vart riktigt skoj.
Så sent som igår, när jag var helt snurrig och sovit nästan hela dagen, fick jag samtal igen om ett matprogram som ska sändas i TV4 i höst. De undrade om jag var intresserad av att medverka och visst lät det spännande och som en chans man inte får missa, men själva grejen att tävla i att laga mat är inte för mig. Hade det inte varit för tävlingsmomentet hade jag kanske gett det en andra omgång i tankeverksamhetsorganet.
Men även om det inte blivit så mycket av de erbjudanden jag fått så ser det ljust ut som sjutton och jag hoppas givetvis det kommer mer chanser. Det sporrar mig att fortsätta att jobba. Nu kryper hösten tätt inpå och knackar på dörren medan de sista värmande solstrålarna envist försöker värma upp våra kroppar. Det betyder mysmat och goda grytor. Det betyder tända ljus och kurande i soffan. Jag är redo!
Foto: Sven Dahlstrand. Skål på den!
Kräftskiva för två förra året
Augusti månad. Kräftfiske och kräftskivor. Så ser jag på det. Jag minns fortfarande när vi var små jag och min bror. Hur vi samlades nere vid bryggan på kvällen vid mormor och morfars sommarställe. Det brann en brasa och solen sänkte sig över grantopparna på andra sidan sjön. Myggorna var ettriga och vi var fyllda av förväntan.
När det var dags paltade vi på oss flytvästarna och satte oss i fören på båten. Tittade ner i det becksvarta vattnet och hörde hur motorn puttrade igång där bak. Det var något magiskt och spännande över hela situationen. Att vara uppe lite senare än vanligt, att åka båt när det var kväll och att undra vad som skulle finnas i burarna som sänkts ner i vattnet tidigare under dagen.
Vi turades om att hjälpa pappa och morfar med att dra upp nätburarna ur det kalla vattnet och kivades om att få plocka i kräftorna som hivades ner i hinkar. Där låg de på varandra. Ett kaos av svarta små djur som gav ifrån sig pysande och smattrande små läten. Och när kvällen var över sov vi sött brorsan och jag efter all spänning. Så där gemytligt är det kanske inte längre i och med att vi vuxit upp, men det är fortfarande något mysigt och lite förtrollande över att fiska kräftor.
Ja, sen brukar det ju efterföljas av en kräftskiva med töntiga hattar, roliga lekar, massa sånger och en hel del snaps. Så härligt och jag hoppas vi hinner vara med i år och smälla i oss några kräftor med familjen. Förra året blev en kräftskiva för två mitt i insparkens intensiva schema. I år är det en än mer fullspäckad tidsplanering och kräftorna lär få vänta på sin tid. Men den som väntar på något gott!
DN tipsar om bästa ölen till kräftorna.
recept.nu har goda recept till kräftskivan.
snapsvisor.nu har massor av visor att sjunga till den obligatoriska snapsen.
Kolla in de snygga kräftskivekorten som grafikerna på Lula tagit fram och inspireras till inbjudningskort!
Som ni redan märker är det lite vila här på Ett lingon och det beror på bristen på tid just nu. Jag studerar som ni vet på högskolan i Jönköping och i morgon bitti startar ett 1 ½ vecka långt maraton som kallas insparken, där jag med många fler är fadder åt nya studenter som börjar skolan. 1 ½ vecka fyllt med massa roligheter men också ytterst lite tid till att ens äta, sova eller gå på toaletten.
Därför så kommer det inte finnas någon tid alls för att sätta sig ner vid datorn eller att laga ny och bra mat. Min mage kommer helt klart vara i uppror efter att detta är slut men det är smällar man får ta.
Ha det gott tills vidare så ses vi om lite drygt 1 ½ vecka!
Hand i hand och på nya äventyr promenerade vi runt på Tändsticksgränd i förmiddags medan solen lyckades kika fram bakom regntunga moln. Helt plötsligt hade vi stigit in på Bikupan, mitt emot Röda korsets lokaler, och fann oss omgivna av ekologiska, närodlade och rättvisemärkta livsmedelsprodukter som fyllde hyllorna. Vilket paradis som jag inte hade en aning om.
”Bikupan finns till för att tillmötesgå medlemmars och övriga konsumenters efterfrågan på ekologiska livsmedel och miljöbättre varor. Vår strävan är att gynna ekologisk närproduktion.”
Från kefbikupan.se
Här fanns massa roliga saker att införskaffa och Sven som gillar att koka ris gick loss på påsarna med ris i lösvikt. Här fanns också mycket annat i lösviktsform, såsom nötter och torkad frukt. Det luktade nybakat och jag hittade mina favoritförpackningar á la Saltå Kvarn. Så med lite svarta bönor, ris, thaisås och en god romchoklad gick vi hem lite gladare och med vetskapen om att denna lilla butik existerar inte allt för långt från hemmet. Dit går jag helt klart igen.
Jag kan ju bara meddela att lunchen idag var bäst på länge. En älgstek som brynts med min nyligen köpta havssaltblandning och sedan gottat sig tillsammans med morötter och vitlök i grytan i si sådär ett par timmar. Buljongen blev så smakrik att det var bara till att röra i lite mjölk och vetemjöl så att den tjocknade till en god sås.
Sven sa att det var bästa älgsteken någonsin och det ger ju rätt så bra betyg. Jag ville bara säga det. Det ni…
